MEDBEROENDE OCH ANHÖRIGSTÖD VID ALKOHOLPROBLEM
Medberoende är ett mönster där man sätter sina egna behov åt sidan för att kontrollera,
rädda eller anpassa sig till någon annans problem.
HUR MYCKET AV DITT LIV PÅVERKAS AV NÅGON ANNANS DRICKANDE?
Hur ofta under en vanlig dag kretsar dina tankar kring någon annans drickande? Hur ofta planerar du din dag utifrån hur personen mår eller hur mycket hen har druckit?
Många anhöriga som söker hjälp beskriver att de inte riktigt märkte när det hände. Förändringen kom gradvis. Man började täcka upp här, dämpa en konflikt där, undvika vissa ämnen, tacka nej till middagar. Små anpassningar som med tiden blev ett sätt att leva.
När jag frågar anhöriga hur stor del av deras mentala energi som går åt till någon annans drickande brukar svaret förvåna dem själva. Ofta är det mer än de trott.
Det är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att du levt länge i en situation som krävt konstant beredskap.
Vanliga tecken på medberoende
Känner du igen något av det här?
-
Du oroar dig ofta för personens drickande – även när det är lugnt.
-
Du tar ansvar för konsekvenserna av den andres beteende.
-
Du anpassar dina planer efter hur den andre mår.
-
Du känner skuld när du försöker sätta gränser.
-
Du går på äggskal för att undvika konflikter.
-
Du har tappat bort dina egna behov, intressen och relationer.
KAN MAN HJÄLPA NÅGON SOM INTE VILL HA HJÄLP?
Det korta svaret är: sällan, och aldrig på det sätt man hoppas.
Det är inte för att du inte försökt tillräckligt, eller för att du saknar rätt ord. Det är för att alkoholberoende är ett tillstånd som påverkar just förmågan att se sitt eget problem. Den mekanismen sitter i beroendet självt, inte din goda vilja.
Det som däremot kan göra skillnad är när omgivningen slutar kompensera för konsekvenserna. När det inte längre finns någon som ringer in till jobbet och förklarar, som täcker upp inför barnen, som säger att allt är okej. Förändringen hos den anhörige kan paradoxalt nog ofta vara det som öppnar en utväg för den beroende.
Men det är inte därför du ska söka hjälp. Du ska söka hjälp för din egen skull.
HAR JAG RÄTT ATT SÄTTA GRÄNSER?
Ja. Det har du alltid.
Men många anhöriga känner inte så. De känner skuld när de sätter gränser, som om de sviker någon som är sjuk. De känner skam när de prioriterar sig själva.
En gräns är inte ett angrepp. Det är ett tydliggörande av vad du är beredd att leva med - hur du vill ha ditt liv. Att stå upp för sig själv är en av de mest grundläggande sakerna en människa kan göra för sin egen hälsa – och paradoxalt nog en av de mer krävande. I praktiken innebär gränssättning inte att man ger ultimatum eller ställer krav. Det handlar om att bestämma sig för vad man själv ska göra – inte vad den andre ska göra.
"Jag kommer inte att åka på middagen om du har druckit" är en gräns. "Du får inte dricka" är ett krav.
Skillnaden är avgörande – både för hur det fungerar i praktiken och för hur du själv mår av det.
VARFÖR MÅR JAG SÅ DÅLIGT NÄR DET ÄR DEN ANDRA SOM DRICKER?
Det är en av de frågor jag möter oftast, och det är en viktig fråga. Svaret påverkar nämligen hur man ser på sig själv och situationen.
När man lever länge i en oförutsägbar miljö – där man aldrig riktigt vet vilket humör som möter en, vilka löften som hålls, när nästa konflikt uppstår – anpassar sig nervsystemet. Kroppen ställer in sig på ständig beredskap. Man lyssnar efter tonläget redan i hallen, läser av humöret innan man hunnit säga hej. Det är inte överdrift – det är vad långvarig oro gör med ett nervsystem.
Det är ett överlevnadssätt som hjälper på kort sikt. Men på lång sikt är det utmattande på ett sätt som är svårt att förklara för någon som inte levt i det. Sömnproblem, koncentrationssvikt, ångest, nedstämdhet och känslomässig utmattning är vanliga följder – inte för att det är något fel på dig, utan för att nervsystemet gör precis vad det är designat för.
Skam är ofta en stor del av bilden. Många anhöriga bär en tyngd av att inte ha lyckats hjälpa, av att ha sagt fel saker vid fel tillfällen, av att ibland ha känt hat mot någon de älskar. Den skammen är ofta hemlig och bärs ensam. Den är också en av de tyngsta delarna att jobba med – och en av de viktigaste.
VAD KAN JAG GÖRA ÅT SITUATIONEN?
Mer än du kanske tror.
Det första steget är ofta att skilja på det du kan påverka och det du inte kan påverka.
Det låter enkelt men är svårt i praktiken – särskilt när man älskar någon och ser dem göra val som skadar dem.
-
Det du inte kan påverka är den andres val.
-
Det du kan påverka är dina egna reaktioner, dina gränser, hur du kommunicerar, vad du accepterar och vad du inte accepterar – och hur du tar hand om dig själv under tiden.
I praktiken kan det innebära att sluta täcka upp för den andres misstag. Att låta konsekvenserna av drickandet drabba den som dricker, inte omgivningen. Att återuppta saker du slutat göra för att livet kretsade kring någon annan. Att prata med någon – en terapeut, en vän, en hjälplinje.
Allt det här är lättare sagt än gjort. Men det är möjligt, och det gör faktiskt skillnad – både för dig och ofta även för dynamiken i relationen.
HUR JAG ARBETAR MED ANHÖRIGA
Jag heter Thomas Boman och har arbetat som samtalsterapeut i 25 år. En stor del av mitt arbete har handlat om alkohol och beroende – både med personer som själva dricker och med deras anhöriga.
Jag är diplomerad alkoholterapeut från Jellinekinstitutet och har hållit kurser för andra terapeuter inom området alkohol, hypnos och hjärnan. Jag har också arbetat som expertvittne i rättsfall som rört alkohol och beroende.
När anhöriga kommer till mig arbetar vi sällan med den som dricker – vi arbetar med dig. Med dina reaktionsmönster, din trötthet, din skam och dina möjligheter att göra annorlunda.
Beroende på vad som passar bäst använder jag samtalsterapi, KBT och schematerapi för att förstå och förändra mönster. Ibland använder jag hypnoterapi som ett komplement – inte för att "programmera om" något, utan för att hjälpa ett överansträngt nervsystem att faktiskt släppa taget och vila.
Mottagningen ligger på Kungsgatan 37 i centrala Stockholm. Jag tar också emot online.
→ Boka tid via Bokadirekt
→ Eller hör av dig direkt: 076-318 45 54 – info@basterapi.se
VANLIGA FRÅGOR OM MEDBEROENDE OCH ANHÖRIGSTÖD
Är jag medberoende om min partner dricker för mycket?
Inte nödvändigtvis. Men om din partners alkoholproblem påverkar ditt mående, dina beslut eller din vardag i stor utsträckning kan det vara värt att fundera över hur situationen påverkar dig.
Vad är skillnaden mellan att hjälpa och att vara medberoende?
Att hjälpa handlar om att stötta någon utan att ta över ansvaret för deras liv. Medberoende uppstår ofta när man börjar bära konsekvenserna av den andres beteende och gradvis anpassar sitt eget liv efter problemen.
Hur sätter man gränser mot någon med alkoholproblem?
Att sätta gränser handlar inte om att straffa eller kontrollera någon annan. Det handlar om att tydliggöra vad du själv är beredd att acceptera och vad du behöver för att må bra.
Måste den som dricker också gå i behandling?
Nej. Du kan söka stöd för egen del oavsett om den andra personen är redo att förändras eller inte.
DU HAR RÄTT ATT MÅ BRA
Många som hör av sig är osäkra på om deras situation är "tillräckligt allvarlig" för att söka hjälp. Den osäkerheten är i sig ett skäl att ta kontakt.
Ett första samtal är just det – ett samtal. Ingen förpliktelse, inga förutfattade meningar om vad som behövs. Vi tittar på din situation tillsammans och ser vad som skulle kunna hjälpa.
Varmt välkommen. - Thomas B. Boman
→ Boka tid via Bokadirekt
→ Eller hör av dig direkt: 076-318 45 54 – info@basterapi.se